Påsken är inte vad den en gång har varit. Det brukade ju vara så att inga filmer fick visas, restauranger fick inte vara öppna. Butikerna var naturligtvis stängda. Det hette långfredagen av en orsak. När jag flyttade till Finland var det ännu så. Påsken skulle…genomlidas. Tid till tanke. Och, traditionellt, förstås kyrka, något jag inte gjorde, varken då eller nu. Men det stod helt klart vad påsken handlade om. Jesu lidanden.

Blandat med att måla påskägg och leta efter de försvunna godisfyllda pappäggen med tyska motiv.

Längtan efter våren. Samtal och dimmiga promenader. Eftermiddagsté. Familjemiddag.

Jag vet inte vilket år det var, men i något skede fick biograferna rätt att visa film. Restaurangerna fick vara öppna. Och nu, i år, är också butikerna öppna över påsken. Det taskiga ekonomiska läget fick till stånd en lagändring, så nu är i princip allt tillåtet. Kommersen vann över tron, skulle man kunna säga.

Jag tycker det är skönt att kunna gå på bio, handla mat, och kanske fönstershoppa lite.

Men.

Tiden för eftertanke minskar. Det enda goda med när allt var stängt var väl att man ”tvingades” umgås med varandra, att tanken saktade in en smula.

Jämför med hur unga växer upp idag. Det är stimulans av så många sinnen som möjligt, så mycket som möjligt. Så att man bara inte får tråkigt.

Jag hade tråkigt som barn. Det är inget som jag rekommenderar. Samtidigt formade det mig som människa. Min fantasi utvecklades. Och min påhittighet. Kanske finns det en fara med att fylla varje sekund av tillvaron med elektronisk stimulans. Kanske finns det en fara med att avreglera allting kring påsken?

Jag vet inte säkert, och gränserna är alltid svåra att dra.

Vad tror du?

Johanni

#Temablogg52

#Blogg100