med cassandras’ voice i huvudet rullar jag nedåt.

söderut.

det är den första april 2016. plötsligt kom den dagen.

vansinniga japanska femtiotals och sextiotalssurfmusikmixningar (mixcloud) passar bra till lakeuden kutsu som vi glider igenom. tekniken som gör allt detta möjligt kan jag inte riktigt förklara. den…bara finns där.

så fort går det trots allt att ta teknik för given. ett ofta upprepat uttryck är att framtiden kommer långsammare än du tror men är här fortare än du anar.

kanske är det så. för mig betyder tekniken mest nya möjligheter. en chans att vara kreativ, att ingå i ett sammanhang, och att ha en elektronisk kompanjon. jag är således inte en teknikdystopiker som ser ett nära annalkande slut på civilisationen som vi känner den.

ändå vill jag inte uppfatta mig själv som naiv. fast, det är jag kanske. naturligtvis finns inget sånt som en gratis lunch. det finns också gott om ondisar som gärna drar nytta av de nya möjligheterna att göra illa. de har alltid funnits. vissa kallar dem för haters. jag kallar dem för något betydligt värre, men det lämpar sig inte för tryck.

mobbare och mobb har nu långt blivit en och samma bunt. vi måste våga tala om hatet, och vi kommer att hitta lösningar som inte samtidigt slänger ut barnet med badvattnet. vi ser det kanske inte just nu, men vi kommer att ordna det. det måste vi göra. det gäller att ha tålamod, kreativt sinne och tjock hud. eller, tror du att vi INTE kommer klara biffen? vad får dig i så fall att känna så?

johanni

#Blogg100

#Temablogg52