Jag känner hur hjärnan blir tyngre. Långsammare. Den sänker tempot. Den är lat. Jag säger den behöver gå på gym. Den ler överseende åt mina folier. Hjärnan min är laidback. Den chillar. M skulle säkert med tvärsäker röst konstatera att den där, den bor i Berghäll!

Och kanske är det så. Kanske gör hjärnan alltid så lite som möjligt, för att spara energi.

Det är lockande att tänka att det är jag som är herre över mina tankar, min kropp och min hjärna. Antagligen är det bekvämt för hjärnan att låta mig tro det. Jag gör ju mindre uppror då.

Men hjärnan, den är ett resultat av många års evolution. Där handlar det inte om individen, utan om livets sätt att försvara sig själv.

Jag känner hur lamporna släcks i rum efter rum. Det är då hjärnan kopplar bort mig från mig själv. Det är dags att sova. Så att hjärnan får jobba ifred.