Det fanns en gång då miljöfrågor handlade om återvinning, att minska på plastavfallet, och att plocka upp skräpet. På den tiden var miljöfrågan en hjärtefråga för en liten grupp människor. Sedan dess har miljöfrågan växt till att handla om klimatförändringar och hållbar utveckling. Från att ha varit en lite sidofråga uppfattas den idag av många som en ödesfråga.

När Paris-avtalet ratificeras av världens länder har miljön slutligen kommit in i finrummen för att stanna.

Det är inte nödvändigtvis en bra sak. Miljöfrågan hotas nu av att kramas till döds. Alla vill vara miljöns vänner. Leonardo di Caprio höll ett passionerat anförande om vår sköra planet då han tog emot sin första Oscar, för rollen i The Revenant. Samtidigt kritiserades han för att flyga jorden runt med sina kompisar i privatjet.

Om han inte aktar sig kan han bli lika utskrattad som Bono, vars engagemang verkar outsinligt.

Jag tror båda på mänga sätt är uppriktiga i det de gör. Risken är bara att de stjäl showen. Det blir att handla mer om dem än om sakfrågan.

Miljön kommer mer att handla om global utsläppshandel än om vårt förhållande till den jord vi bor på.

Det är viktigt och bra att skapa debatt, globala avtal och gemensamma standarder. Samtidigt är det viktigt att behålla perspektiven. En liknelse: Nu har allt fler samkönade par i olika länder rätt att gifta sig. Det är fint, ett steg mot erkännande. Men är det just att gifta sig som representerar det radikala? Kvinnor vill ha rätt att göra militärtjänst på samma sätt som män. Samtidigt bidrar de till att cementera en institution som kanske inte är den bästa.

Det heter att den som skriver under en namninsamling för eller emot något på nätet köper sig ett rent samvete, istället för att faktiskt göra något. När nu världens ledare säger att de skall minska på utsläppen globalt är det bra. Så länge det inte får någon av oss att tro att saken nu är ur världen. Att vi kan fortsätta konsumera upp och leva över jordens tillgångar. Jag tror att var och en av oss fortfarande har samma ansvar som alltid. Och att vi faktiskt kan göra skillnad.