Svensk idyll

IMG_2332

Solflöde över Stockholm. Nånstans i bakhuvudet surrar nyheterna. Terrorhot. Var vaksam. På vägen in mot stan: reklam för Eurovisionsschlagerfestivalen.

Solen glittrar i vattnet. Måsarna skriker.

Gamla stan är fullt av finländare. Är det inte alltid?

För en tillfällig besökare visar sig staden från sin bästa sida. Rytmen är lugnare (det är ju första maj). Våren har kommit, och demonstranter bär småpratande sina plakat mot uppsamlingsplatserna. Nu är det många som demonstrerar mot sig själva, eftersom socialdemokraterna sitter i regeringen. Det är politiska motståndare inte sena att skratta åt på nätet.

I Borlänge samlas Nordens nazister. Enligt liverapportering från lokalmedia är de cirka 400 stycken. De går med gråna flaggor, vita skjortor och svarta slipsar. Det verkar vara nästan uteslutande män.

Vi går en promenad bland vitsopporna i skogarna runt Bagarmossen. Folk cyklar, joggar, sniffar på blommor. Hackspetten letar efter mat.

Solen värmer.

Jag tänker, så här kan man bo. Så här kan man leva.

När vädret är så här känns allting vackert. Allting möjligt. Höghus i betongghetton får en särskild lyster. Jag tänker att det är lätt att sälja lägenheter var som helst en sån här dag.

Vid torget runt t-banan i Bagarmossen, på fiket lilla bagis, på pizzerians uteservering, överallt sitta människor i solen och småpratar, eller bara tar igen sig.

En doft av grillat anas i luften.

Är det detta som skall falla?

Det känns inte så. Staden verkar så levande, så stor. Terrorn känns långt borta idag. Det känns som om den inte kan rå på allt detta.

Jag slås av hur vackra färger husen är målade i. Hur mycket gammalt som bevarats och piffats upp. Som om staden lever sitt eget liv. Och vi, vi är bara tillfälliga gäster. Den som tror att han (för det är alltid en han) kan fälla allt detta genom terror, han misstar sig.

Jag vaknar nästa morgon i en förort, inte långt från Globen. Jag har bott hos Irene i ett rum. Jag hyrde det av henne via air bnb. Den tilltron till andra människor som krävs för att hyra ut ett rum i sin egen bostad för en natt är ganska imponerande.

När jag vaknar skiner solen gladare än någonsin.

Fåglarna kvittrar. Irenes lilla svarta hund hoppar upp i min säng och vill bli kliad bakom öronen. Sedan klappad på magen.

Jag sätter mig på tunnelbanan och byter till Saltsjöbanan. Det är vindstilla. Idyllen känns fullständig.

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s