Jag undrar om det är sant att högmod går före fall. I det talesättet ligger tanken om balans. Att den som gör orätt får sota för det. I den andra änden av spektret finns jantelagen, den som säger att du inte skall tro att du är något. Högmod, det är arrogans, att vara von oben, att inte se eller bry sig om andra människor. Sinnebilden för en isolerad klass, en spillra av en mycket gammal samhällsordning, lever kvar i monarkin. Monarken, envåldshärskaren, av gud utvald att styra över riket och dess undersåtar. Vi har för länge sedan gjort upp med den världsordning som lät monarker styra. Eller?

Marie-Antoinette sa aldrig ”låt dem äta kaka” när klagomålen om brist på bröd nådde in i hennes salonger. Det var ett propagandatrick, som fungerade. Många tänkte att ja, så där sade hon, eller kunde ha sagt. Det passade in i bilden som republikanerna försökte sälja. Ett liv i lyx och överdåd, fjärran från vanliga dödliga, så såg många kungahusens vardag. Marie-Antoinette slutade i giljotinen. Hämndlystnad, oavsett om den kommer från en pöbel, eller en vinnande sida i konflikter, är alltid ful. Den leder alltid till mera våld längre fram.

Dagens kungligheter är kändisarna, även om de bara har en symbolisk makt som baseras på synlighet. Idrottare, musiker, filmstjärnor. De har tagit över rampljuset. Vi ser dem. Vi avundas dem. Vi hånskrattar åt dem när de faller. Vi skvallrar om dem.
Monarkierna syns mest vid ceremoniella högtider, födelsedagar, begravningar, nobel-middagar, och den tillfälliga skandalen. Vi ser dem, och tänker på sagor, det var en gång, riddare, halva kungariket.

Deras makt är för länge sedan beslagtagen, men som tanke och idé lever de vidare. De är en anakronism, en absurd överlevare. Och så finns det människor som säger, lät dem finnas kvar, de gör ju ingen skada. I själva verket hjälper de till att branda landet. De far runt och säljer in Sverige och svenska företag runt om i världen. En slags pr-människor alltså.

Eftersom till exempel det svenska kungahuset för länge sedan insett vikten av bra PR så gör man sitt yttersta för att framställa kungafamiljen som så vanlig som möjligt. Den får inte verka högmodig, arrogant eller nedlåtande. Vi ska tänka jamen den där jappen, han verkar ju trevlig. Han gör väl ingen skada. Nog kan han få vara kung lite till.

Det tycker inte jag. Jag ser ingen mening med ett kungahus som har symbolisk makt. Jag tycker monarkin som statsform har överlevt sin tid, och bör bli ett minne blott.

Men så tycker jag också att flygplan skall ha en rad 13, att hus skall ha våningen 13, och att man ska sluta spotta efter svarta katter.