Den lägger sig som en blöt handduk runt huvudet. Jag vet inte vad det är, tänker att det kanske är nån slags pollenallergi.

I år har jag börjat knapra antihistaminer i god tid. De hjälper inte om man börjar äta när pollen redan finns överallt. Vanligen börjar jag först då jag får känningar, och det är lite försent.

I år har jag inte känt som om huvet var invirat i bomull. Röster från omvärlden har inte kommit som från ett stort avstånd.

Jag har känt mig ”normal”.

De sista två veckorna dock så att huvudvärken ofta drämt till. Jag blir andfådd för minsta lilla, och kroppen protesterar mot något, oklart vad.

Trötthet, hängighet, nerehet.

En längtan efter sängen.

En ovilja att ta itu med saker.

Sånt strör ut sig framför mina fötter under en vanlig dag i maj.

Jag plogar mig igenom. Det finns ju inte riktigt några alternativ.

Men lite förundrad, det är jag allt.