Tillbaka till framtiden

I oktober 2001 skrev jag i en krönika i Hufvudstadsbladet:

Vågbrott

Tekniken försvinner, blir osynlig. Teknologin är inte längre lösningen på alla våra problem, IT var en våg som slog mot stranden utan att urholka stenen. IT är inte längre på allas tungor. Istället kommer tystnad, eller bruset av röster utan tydliga kännetecken. Samtidigt som internet sprids över nya delar av jorden, nya, snabbare kablar läggs och nya IT-bolag föds, har något av den dynamiska drivkraften försvunnit.

IT är här för att stanna påstod vi självsäkert under nittiotalet, berusningens årtionde. Och visst finns den kvar. Men tilltron till den har fått bestående smällar, effektivitetens och rationalitetens sista försök att kontrollera kollektiva uppfattningar om samhällets utveckling har tvingats ge med sig. Den „nya“ ekonomin har kolliderat med den „gamla“, och ingendera har ännu hämtat sig. Världen är inte digital, den är inte heller tudelad i ont-gott, antingen-eller. IT-yran tog strupgrepp på vår verklighetsuppfattning, nu har „verkligheten“ kommit tillbaka med en rak höger. Så här kommer det kanske att fortsätta, under det att vissa blir omåttligt rika, för, som sagt, IT finns kvar.

Ibland skriver tidningarna att ideologierna är döda, och menar väl med det att samhällsbygget avstannat. En tid kunde det kännas som om byggandet kommit igång igen. Det är den tiden som är över nu. Och facit? Skillnaderna har inte försvunnit, de förstärks snarast, både mellan rika och fattiga i Finland och mellan rika och fattiga länder. I det sammanhanget var IT aldrig något annat än en lek för den rika världen. En lek med allvarliga förtecken, också vi går igenom strukturomvandlingar som en följd av ekonomins förändring. Och leken har farit fram hårt i t.ex. Asien.

Kanske tycker du det är skönt och självklart att vi hamnade här. Några enkla patentlösningar finns ju ändå inte. Nu kanske gråskalorna görs synliga igen, den absoluta världen ersättas av den relativa. Det vore naturligtvis skönt, samtidigt som jag fortfarande saknar berusningen. Det var en osannolik känsla, idag känns den overklig, naiv.

Teknologi är ett maktredskap, även om det blivit lite mer diskret. Maktbalansen, om den någonsin rubbades, är återställd. För oss återstår att konsumera.

 

Johanni Larjanko

tankesurfare

Det är nu rätt många år sedan. Vad har hänt sedan dess? Vad tycker du?

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s