Jo, jag tycker om dem. Det lärde jag mig i Göteborg. Fast jag inte drack kaffe så blev de mina vardagsrum. Det gick att välja efter humör. En kopp té gav en bordsplats för flera timmar. Mmm, köttbullesmörgåsarna…

Utbudet av kaféer har exploderat i Helsingfors de senaste 15 åren. så småningom har de också diversifierat. Alla är inte delar av kedjor. Några erbjuder bio, eller eko, som vi skulle säga här.

Jag kommer ihåg när jag drömde om att öppna ett kafé. Hur det skulle se ut. Vilken atmosfär det skulle ha.

Jag kommer ihåg diskussionerna kring golvet. Det skulle vara vita och svarta diagonaler. Gud vet varför, men viktigt var det.

En tid jobbade jag på kafé i Paris, som min kusins snåla pappa ägde och drev. Inredningen var klassisk, likaså doften av klor från tvättmedlet vi använde. Jag tänkte att jag flyttar hit. Jag gillade Paris. Att jobba på kafé var spännande. Inte precis glamoröst. Svabba golv. Diska. Torka. Bära upp tunga saker från källarförrådet.

Men P satte P. Nej, det blir inget. Du kan inte bara komma hit och jobba sade han.

Jag åkte hem med svansen mellan benen.

Johanni

#Blogg24