Det är sent på kvällen. Ute r det mörkt och stilla, förutom den förlupna vindbyn som piskar till trädens grenar.

Så hör jag något. Ett dovt ljud. Det kommer utifrån. Eller inbillar jag mig?

Jag går fram till fönstret. Jo, där hörs något. Men vad är det?

Den sista veckan har flygplan som lyfter och landar på Helsingfors-Vanda flygfält börja flyga över oss, det är nytt och lite ovant.

Men det är inget flyg.

Så kommer jag på det.

Det är kyrkklockor.

Varför ringer de sent om kvällen?

För en tid sedan ringde klockorna för Aleppo, och för Syrien. Det var första gången på länge som kyrkan tog så tydlig ställning, och tog plats i stadsbilden. Med ljudet.

Kan det vara något liknande nu, tänker jag. Men nej, det har inte stått något sådant i tidningen.

Det andra skälet till kyrkklockors ringande associerar jag med fara. Har det hänt något? Jag öppnar nätet och ser igenom nyhetssajterna.

Ingenting.

Dinglandet och donglandet måste alltså höra ihop med julen.

Men där ser man.

En julritual menad att påminna om tron, och kyrkan, blir i våra tider en känsla av ett förestående hot.

Så olycklig är tiden.

Johanni

#Blogg24