Det måste varit en syn för gudar. Vår bil är på verkstad, så vi tänkte att vi måste köpa gran hemmavid. L föreslog försiktigt att vi ju kunde skaft en liten gran, den, sade han, doftar säkert lika gott den också. Vi nickade och höll med, men tänkte att njae, ska vi ha gran får den nog vara ståtlig. För, som M konstaterade, vi har ju så mycket prydnader som skall rymmas.

Jag är ju som bekant snål, så jag ville inte punga ut med 60 euro som grankrängarna här på ön begär. Men i Gräsviken, där säljer K-rauta granar, och billigt, visste L att meddela.

Så vi tog metron till Gräsan. Stiger av och går till granförsäljarplatsen.

Jodå, visst har de granar. Fina sådana. Utgångspriset är 25 euro, visar reklamaffischen från k-rauta tydligt.

Eftersom vi är så sent ute är det ganska glest med beståndet.

Vi hittar en som vi tycker blir bra, men den går just framför näsan på oss.

Så vi letar lite till, och sen hittar vi vår gran.

Den tar vi.

50 euro.

Men pappa, säger M, ska vi faktiskt?

Ja, det ska vi, säger jag och halar upp pengarna.

Sedan släpar jag hem den.

Genom Gräsviken.

Över bron.

Uppför backen.

Nerför backen.

Upp för alla trapporna.

Jo, det tar en ordentligt stund, och alla som åkte förbi i bil eller buss fick sig nog ett stort leende.

En stor karl som släpar på en 2 ½ meters gran över bron.

Allt för att spara några euro.

Men den blev väldigt fin, vår gran!

-Johanni

#Blogg24