Drömmer mig bort. Låter helgen komma. Låter kroppen vila. Vintersolståndet kommer och går. Det känns inte, men vetskapen hjälper lite mot det ständiga mörkret.

Att få vara ledig lite runt jul har blivit en viktig ritual. En övergång från hösten till kommande vår, och nytt år.

Det går lättare att orka härda ut de långa höst- och vintermånaderna när julen hägrar.

Den kommer med löfte om vila.

God mat.

Sömn.

Det är allt som behövs, och det är inte många förunnat idag. Det är jag väl medveten om.

Man jag tror inte det är därför julens traditioner har blivit viktigare med åren. Det är något annat. Något jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Och eftersom jag är ledig behöver jag inte heller göra det.

Det går att tala sönder fina saker.

Också julen.

Det blir lätt klichéer. Själv minskar jag på mitt bruk av sociala medier. Det blir lite väl präktigt. och lite som en tävling i lycka.

Det är kanske inte menat så, men det smakar så.

Den perfekta julen. Glöggen efter farmors hemliga recept, värmd just så.

De perfekta klapparna.

Julefriden.

Nä, jag ska inte raljera. Det är alltför enkelt.

Jag kunde påstå att jag bara vill ha fred på jorden och att alla ska vara snälla.

Det är också för enkelt.

Julen motsvarar något slags inre behov hos mig.

Kanske är det kopplat till minnen. Minnen av människor som inte längre finns bland oss.

Eller det fysiska i att njuta av god mat. Vila. Sömn. Samvaro.

Det kommer inte gratis. Det är något en måste ta och hålla fast med båda händerna.

Ty natten är mörk och full av fasor.

Johanni

#Blogg24