Människor förändras. Det gör de väl? Tycker du att du är likadan nu som för några år sedan?
Det är inte bara cellerna som byts ut när de gamla är utslitna. Också insikter, vanor, ovanor, vänner.

Under mina trettio år ska Helsingforsbo har jag hunnit bo i de flesta av stadens stadsdelar. Under de åren har jag växt upp, bytt jobb många gånger, bytt vänner, bilar. Skaffat barn. Fått ovänner. Drömt och glömt. Åldrats. Funderat. Lärt mig.

Jag brukade inte tycka om att flytta. Förändring kändes jobbigt. Men gud så skönt att det blev gjort! Det finns inget bestående, och det är ofta en deprimerande tanke, tycker jag. Hur hanterar du det? En del låter helt enkelt bli att tänka på det. Det är ju en metod. Några samlar på ting. Ju mer desto bättre. Andra dricker.

Det är svårt att säga vad som är ”rätt”. Och dessutom, det som var rätt igår kan vara fel imorgon. Denna undanmanöver är möjligen ett mycket svenskt drag i mig.

Att inte ta ställning.

Där har jag förändrats kanske mest. Som yngre visste jag tvärsäkert vad som var rätt och vad som var fel. När jag ser mig omkring idag tycks det vara normen. De som höjer sina röster verkar väldigt säkra på sina saker.

Jag tror vi behöver fler tvivlare. Såna där krångelbyttor. Som kan svara både ja och nej på tomtens fråga om en varit snäll, utan att ljuga.

Johanni

#Blogg24