Hunden snarkar.

Granne bankar i väggen, vad gör de riktigt? Jag kan inte somna, speedad av en intensiv (och ganska rolig) dag. Bläddrar på Twitter. Hittar last night in  sweden-uppföljningen, Tim Pools videoreportage. Kommentarsfältet under en av sverige-rapporter på youtube är samma gamla visa. Det finns en till synes aldrig sinande ström av hat som spys ut. Och det ännu människor som går i svaromål med en saklig ton, och som inte låter sig provoceras av det infantila, svärande och rabiata ordstormar som slungas emot dem.

Och det verkar fungera. Den som läser får dra sina egna slutsatser, och den slutsats jag drar är att i den här specifika tråden framstår den ena sidan som frustande och hysterisk, den andra som lite mer eftertänksam och debatterande.

För ett av (många) problem(en) är att det inte verkar finnas något utrymme för att lyssna på varandra, erkänna att man kanske hade fel, eller försöka övertyga med argument. Istället blir det grova påhopp, svepande generaliseringar och upprepningars upprepningar.

Försöker fundera hur jag förhåller mig till Tim, en representant för vår tids journalistik. Han samtalar direkt till kameran och redogör för sina upplevelser. Han talar med och ger utrymme åt de som har något att säga. Han vill gärna framstå som äkta och genuin. Eftersom han inte kommer från eller har anknytning till Sverige ser han kanske också klarare. Han har ingen uppenbar agenda, förutom att få tittare. Han är sitt eget brand, och för att behålla sin publik måste han vara (eller uppfattas som) ärlig.

Han tar bland annat upp statistiken kring vålds- och sexbrott i Sverige. Hans poäng är att stora tidningar i USA lyft fram en enligt honom vilseledande statistik, som skall visa att antalet vålds- och sexbrott minskat i Sverige, tvärt emot vad FOX och DT sagt.

Tim analyserar statistiken utifrån det tidsperspektiv som använts. Grafen är 1980-2015, och han säger att 1980 är slumpmässigt vald. Den som istället tittar på 2013-2015 ser tydligt att brotten ökar.

Ojdå, tänker jag. Det låter ju som att han har tänkt igenom det här.

Sedan läser jag kommentarerna, och slås ännu en gång av hur viktigt det är att tänka efter före. 2013 är lika slumpmässigt vald. Och enligt en av kommentarerna så är dessutom det totala antalet så litet att förändringen under perioden 2013-2015 ligger inom ”normala” fluktuationsvärden. (Varje våldsbrott och varje sexbrott är fruktansvärt och ett brott för mycket, det är ingen som försöker förneka att brott begås, eller att de får avskyvärda konsekvenser). När samma kommentator dessutom påpekar att den ”statistik” som Tim referat till rörande sexbrott är det ingen statistik alls, utan en gallupundersökning.

Det är tufft att vi ser nya former av journalistisk rapportering. Redan för några år sedan användes Periscope på ett liknande sätt, och det gav helt nya perspektiv. Etablerade mediahus klarar ofta inte av att engagera sin publik på samma sätt.

Men, det betyder inte att man får slarva med statistiken, eller källkritisk granskning innan man går live. Här gör Tim samma fel som andra ibland, han offrar noggrannheten för snabbheten. Och där syns effekterna av att inte ha ett mediahus i ryggen, med de resurser som trots alla nedskärningar finns där.

Johanni

#Blogg100