Idag var en bra dag. Den började lite osäkert, med gråa sjok över himlen och en viss trötthet i kroppen. En minijetlag, orsakad av övergången till sommartid. Men dagen tog sig. Jag och L kom iväg och simmade. Det var mycket folk i bassängen när vi väl plumsade i, men inte så det störde. Vi hade bara bra flyt, och jag kände hur kroppen sträckte på sig i vattnet, jobbade lite med musklerna. Sedan hem och iväg till Musikhuset för att höra på en kammarorkester ihopsatt av radions symfoniorkester. De spelade bara kvinnliga kompositörer. Det var rogivande, och intressant. Salen var fullsatt. Melodierna gick i slingor upp och ner genom luften. En stund grep de tag i mig och höll mig fast, för att lite senare släppa ut mig i luften att sväva fritt. Jag började tänka på stumfilmer, bland annat en som jag just såg, och scener ur filmen kom för min inre syn, allteftersom musiken fortsatte.

Det gav mersmak, jag vill ha fler sådana upplevelser!

När vi kommer ut har molnen spruckit upp och den finns en antydan till sol. Det är galet varmt ute, och folk har tydliga vårkänningar. Vi far via butiken, handlar middag och sätter ihop en enkel meny. Sen är det dags att hoppa i bilen och köra ut till Esbo, där M har match. Klockan åtta är det avspark. Matchen är inte helt jämn, motståndet är för duktigt denna gång. Matchen slutar  0-4, det fanns inte mycket att göra. Trots förlusten deppar M inte, hon tyckte om att vara på plan, och det märktes. Många bra saker syntes i lagets spel, där fanns ofta en idé, som de sedan inte kunde genomföra, men det var inte bara sparka bollen och spring. De senaste matcherna har laget vunnit relativt lätt, så det här var lite av en överraskning, och en nyttig påminnelse om att ha båda fötterna på jorden. Vi susar hem i mörket i tilltagande blåst, och vid kvällsvarden funderar jag ut dessa rader. Det känns lönt i kroppen. En roligt blandning av upplevelser, utmaningar, där både kropp och själ fått näring.

Nu är det dags att släcka ljuset och tacka för idag.

Vi ses imorgon.

-Johanni

#Blogg100