Say hello

pablo-29

Hur blir man rolig? Är det något man föds till, eller något man blir? Jag kommer ihåg de som var klassens clown, ofta någon som var utsatt och använde humor, väldigt ofta genom att själv bli måltavla för allehanda ”skämt”. I ett försök att bli accepterad, och omtyckt. Många är de komiker som i roddar, i tv-soffor eller i böcker berättat om livet backstage. Olika missbruk, sexuella övergrepp av familjemedlemmar. Sprit- eller drogproblem. Skolmobbning.

Det heter ibland lite slentrianmässigt att all konst föds ur smärta. Och sinnebilden för en konstnär är att han lider. Det är lidandet som är sant, som gräver i konstnärens känsloliv. Och fast vi inte alls tycker det är ok egentligen upprätthåller vi ändå rätt gärna myten om den lidande konstnären. Liksom vi i Finland gärna idealiserar alkoholismen. En riktig konstnär super, och så skall det vara. För han är inte som vi andra. Han visar känslor, är antagligen hypersensitiv. Och då gäller bara sponken.

Så, hur blir man rolig? Genom att förneka sig själv? Hänga ut sina tillkortakommanden och misslyckanden? Många stå-up-komiker verkar ha gjort detta till sitt varumärke. Se på mig, skratta åt mig, känn igen dig i mig. Är du man skall du visa din nakna futtiga själ. Är du kvinna skall du visa din nakna kropp.

Så kan vi se dig.

Skratta.

Och gå vidare.

Trygga i vetskapen om att våra egna vardagsliv innehåller en mening vi aldrig riktigt får fatt i. Men åtminstone är vi inte lika uppfuckade som den där kändisen, vad hette hen nu igen?

Tycker du tankarna vandrar allt djupare ner i mörkret? Kanske så, men det är tillfälligt. När du öppnar porten vet du sällan vad som står där bakom och väntar på dig.

Du vet det där med romanfigurer som blir levande och hoppar ut i världen? Funckes Bläckhjärta, eller flertalet stories av Stephen King?

Så är det med mig och bloggande ofta.

Om det är natt och jag är sen med mina inlägg låter jag bara tangenterna flyta iväg som de vill.

Jag är lika förvånad som du över slutresultatet. Det blir lite medvetandeström över det hela, inte sant? Och då är det just tankarna som snurrar filtrerat längst uppe i hjärnbarken som tenderar att stiga fram

Say hello

Johanni

#Blogg100

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s