Rapport från en tisdag

pablo

Kön ringlar sig nästan ända till ytterdörren. Folk småpratar lite tyst, sådär med sänkt röst som man använder i kyrkan, på bibliotek och i muséer. För att inte störa.

Solen har tittat fram, och det kanske bidrar till den småmysiga stämningen.

Klockan är över sex, och här är mycket mer folk än vanligt. detta är sista dagen. Och jag, liksom många andra har drabbats av en slags brådska. Vi ska igenom ritualen.

Det är lite som när kyrkorna fylls två gånger i året. Vid jul och skolavslutningen i början av sommaren. Om du vill göra din röst hörd måste du.

Annars kan du lika gärna vara tyst.

Jag förstår dem som inte ids. Framförallt i stora länder måste det vara lockande att strunta i hela saken. Det spelar väl ändå ingen roll?

Vi trängs inte, ingen verkar onödigt stressad. Fram vid ingången visar jag upp mitt ID och släpps in. Jag scannar igenom listorna med namn och nummer. Visst är Helsingfors en stor stad, men ändå. Det är lite imponerande, och intressant, att se hur många som vill vara med och bestämma.

Vi går mot kommunalval i Finland, och insatserna är höga. I takt med landskaps- och sjukvårdsreformerna blir utbildning den största kommunala frågan efter detta val. Överallt trumpetas det ut att populisterna si och så dominerar, tar över, styr diskursen.

Men inte i detta ögonblick. Jag utövar min demokratiska rätt att rösta. Först då känner jag mig som en delaktig medborgare, med rätt att ifrågasätta och kritisera.

Det är inte mycket. En röst hit eller dit. Men det är en princip, och det är ett verktyg som det är korkat att inte ens använda sig av.

Nu på söndag är den egentliga röstdagen, och efter det är jag nyfiken på vilka som väljs in. De jag röstar på brukar inte klara sig så bra, eftersom jag oftast röstar med samvetet, och det jag tycker är viktigt är inte riktigt lika viktigt för tillräckligt många andra. Och det är okej. Visst skulle jag hellre se att mina favoriter fick ett större inflytande, men också själva processen är meningsfull.

Och där har jag kommit en lång väg, från någon som verkligen djupt misstrodde systemet och alla som drevs av och i det.

Jag röstar. Gör det du också.

Johanni Larjanko

#Blogg100

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s