Snällhetens virus

clickthink

Det är mycket nu. Lätt rinner ilskan i sinnet, och sedan bara hamra på. Snabbt flyga tankens vingar. Snabbare ilskans pilar. De skjuter ner varje uns av medmänsklighet, de stirrar girigt på priset. En stege att klättra på. En fiende att besegra.

I det landet råder laglöshetens lagar. Om du inte sitter vid matbordet är du maträtten. Det är väl lite konstigt egentligen. Det där att det är så mycket lättare att hitta fel hos andra än hos sig själv? Lite förenklat kan man kanske säga att sociala medier idag fylls av tre saker. Marknadsföring, där någon/något skall säljas, uppdateringar där man vill visa upp sig själv, något man gjort eller fått till stånd, och kränkt kritik mot alla som gör fel här och där.

Det är då kanske inte så konstigt att de som alltid ogillat sociala medier nu känner sig ännu mindre benägna att logga in. Så får vi ett innanförskap där såväl vänner som ”fiender” som marknaden befinner sig, och ett utanförskap som inte alls deltar.

Vad kan vi då göra? De som tror på teknisk utveckling kanske menar att det är frågan om en förbättrad algoritm, en uppdatering av systemet. De som tror på hårda tag kanske menar att skärpt lagstiftning, hårdare straff, utökade övervakningsrättigheter och fler nätpoliser är lösningen. De som inte tror på utvecklingen menar nog att vi skall sluta vara där, så blir allt bättre.

De som inte, eller sällan hörs, är de som vill besvara hatet med något annat än mothat. Säkert finns det också de som menar att vi kan lösa det här, att vi måste lösa det här. Deras röster är i så fall så svaga i bruset just nu att jag inte hör dem. Visserligen har min hörsel blivit sämre, men ändå.

Vad tror jag själv då? Nå, jag tror att dystopin innehåller ett starkt och för tillfället säljande budskap, men att det inte finns några naturlagar som säger att allt måste gå åt helvete. Om lösningen är den ena eller den andra vägen är jag för tillfället osäker på. Men jag är säker på att det finns flera vägar att gå, inte bara en. Och jag är säker på att jag, och du också måste se oss i spegeln lite. Har vi också lockats av känslostormarna? Har vi också kränkts, blivit upprörda, talat om för alla andra hur de skall bete sig? Jag vet att jag har det i alla fall. Och det är inget jag är särskilt stolt över.

Hur är det med dig?

Johanni

#Blogg100

3 thoughts on “Snällhetens virus

  1. Utan det ena inte det andra –
    Både ock måste få finnas. Så att vi kan upptäcka och skapa mer av det vi önskar mer av.
    Och dina ord påminner mig även om att livet inte är svart eller vitt – ständig denna skala mellan de båda 🙂

    Gilla

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s