Jag är väl medveten om vad som väntar. Jag väljer att ignorera det. Att grubbla har aldrig gjort mig gladare. Så jag försöker. Leva i nuet. Höja blicken. Ta det som det kommer. Visst är det en balans på slak lina, men på riktigt, vad är alternativet? Du kan tala öppet nu. Här finns bara du och jag på det här natthaket. C och V har kilat vidare för timmar sen. Kom igen, lay it down.

Vi kan lika gärna.

Fönstret är öppet. Oset har förångats.

Med örat tryckt mot marken kan du höra trädens vaggvisa. De har ett tunt gnällande ljud för sig. Kanske låter det vackert i deras öron, eller vad nu träd hör med. Jag har slutat.

Det finns där och det finns inte. Försök sen göra smarta val i tajta situationer. När kameran är frånslagen.

Morgonens tidningar prydligt strykta. Känner du hur trycksvärtan smyger upp i näsborrarna? Jag behöver inte öppna för att veta. Jag har redan sett det i dina ögon, en spegel av mina.

Så vi sitter här tysta. Insuper ögonblicket.

Ett slammer stör vårt ögonblick.

En äldre tiders spårvagn gnisslar runt hörnet. Den skall absolut inte vara här nu. Jag undrar om någon meddelat GH. Jag undrar om någon

Johanni

#Blogg100