Du vet hur det är. En vän, en bekant, en reporter ställer frågan. Hur är det att bo här/jobba här/studera här/ha den här hobbyn? Och svaret kommer halvt automatiskt. Man måste nog vara lite galen.
Jag har aldrig hört någon säga att här jobbar helt normala människor. Nejnej. för att klara av det HÄR jobbet måste man tydligen vara galen.
Jag vet, för jag har sagt det själv.
Senast hörde jag det i en intervju på radio förra veckan.
Men, vad är det man säger egentligen?
Att det här är lite extra, bara för de som är verkligt engagerade? Att man minsann inte är någon medelsvensson? Eller är det nån slags ursäkt för att man tycker något är viktigt?
Jag blir inte klok på om det är koketteri eller falsk blygsamhet.
Sen finns ju de där skojsiga lapparna/muggarna/kylskåpsmagenterna. Du vet, de där som har texten Man måste inte vara galen för att jobba här…men det hjälper!
Det har gått nånslags slentrian i detta, tror jag.
Lite på samma sätt som när folk talar om sitt jobb/hobby/osv som en livsstil, ett sätt att ”vara”. Vad betyder det exakt? Att man är beredd att försaka mycket annat, lägga en hel del tid, det kan jag förstå. Men det där uttrycket har smugit sig in lite här och där, också på helt ologiska och opassande ställen. Det har urvattnats till att betyda ingenting alls.
Att säga att något är en livsstil låter å andra sidan bejakande, som något positivt.
Att säga att man nog är lite galen är inte fullt lika positivt. eller, det kunde vara det, om man med galen menar någon som inte följer normerna, som inte anpassar sig, lyder och håller tyst.
Tyvärr tror jag det är mera sällan den typen galenskap är det som avses.
Eller, har jag fel?
Johanni
#Blogg100
Hittat På 
Jag måste vara galen som läser den här postningen. Hehe..Jag tror att det handlar om passion att man känner samhörighet med en plats, ett jobb, människor. Att det är det som driver oss till gemensamma galenskapen.
GillaGilla
Jo, du har kanske rätt. Tolkat på det sättet är ”galenskapen” en positiv sak. Men varför då så ofta säga det sarkastiskt, eller med ett snett leende, liksom ursäktande? Nånstans kan jag känna att det ligger något passivt-aggresivt i det beteendet…
GillaGillad av 1 person
Antagligen handlar det om känslan av att gå utanför normen. Som jag som kör Alkoless.se. Det är galet, varför inte bara sluta dricka och inte berätta det för någon? Så mycket enklare livet skulle vara. Det är väl därför vi säger att vi är galna när vi gör något som vi vet sticker ut, men ändå gör det för att det kittlar.
GillaGillad av 1 person
Ja, det har du förstås rätt i. Att leva ut sin inre rebell, och vara lite mot strömmen. Men det finns väl galet/vågat på riktigt, och galet/kliché?
GillaGilla
Frågan är vad som är galet på riktigt, riktigt? 😉
GillaGilla
Det finns många typer av svar på den frågan. en dimension är att det är lite ”trendigt” att vara ”galen”, och det överskuggar kanske människor med allvarliga problem. En annan är att det som samhället klassar som ”galet” kanske enligt dig och mig är fullständigt normalt, och vice versa.
GillaGillad av 1 person