Det är kväll, jag promenerar med hunden runt kvarteret. Sommardofter slår emot oss, det är sömnig söndag, snart är helgen över. Inne i husen är lampor tända, TV-skärmars blåa ljus flimrar mot mörka väggar. Ljudet av klackskor ekar från busshållplatsen, där två Drumsöbor just stigit av bussen som alltjämt ersätter den för evigt försenade metron.

Det doftar blommor och diesel när den brummar förbi. I den lilla parken kvittrar fåglar frenetiskt, som hade de viktiga ärenden.

Hunden sniffar sig fram, gathörn för gathörn. Det är mycket info som skall samlas in och processas.

Jag minns en lektion i gymnasiet. Jag minns inte ämnet, läraren, klassrummet eller mina klasskamrater. Jag minns bara en mening.

Vår hjärna registrerar 12 fakta varje sekund.

12 fakta. Det låter mycket. Jag undrar hur många av dem jag kan återskapa genom att tänka. Genom att öva.

Jag kommer ihåg att vi diskuterade något med hypnos, att det är därför hypnos kan ge vittnesresultat. Via den går det att få fram fakta vi registrerat, men är omedvetna om.

Jag har ingen aning om det är sant, kanske du vet?

Det är en fascinerande, och lite skrämmande tanke, om det är så att vi samlar in så mycket info. Speciellt med tanke på hur lite vi minns, hur mycket som sorteras bort.

Sen undrar jag också hur man kommit fram till just 12, om där finns en felmarginal, om vi alla samlar in lika mycket, om det avtar med åren.

Se där, allt sånt jag inte kommer få svar på.

-Johanni

#Blogg100