Absolut förbjudet

forbidden

Hundar inte välkomna här, parkering förbjuden. Gräsmattan får ej beträdas. Genomgång förbjuden. Förbjudet att äta glass. Mata ej fåglarna. Rökning förbjuden. Förvaring av båtar förbjudet. Förbjudet att simma i shorts. Förbjudet att göra upp eld. Inga hundar på stranden.

Du vet hur det är. Det mesta är förbjudet. En hel del av det förstår jag, de är mer som bondförnuft. Men ibland känns det som om förbuden fortsätter av bara farten. Då kan det kännas som om allt roligt är förbjudet. Som om vi lever i ett nej-samhälle, där allt är förbjudet – för säkerhets skull.

Det som från början var tänkt att skydda oss, och de svaga i synnerhet har kanske löpt linan ut. Möjligen är detta en naturlig följd av jante-lagen.

Dagens folkbildning: (tack vare Wikipedia)

Jantelagen (norska och danska: Janteloven) är en uppdiktad lag formulerad av Aksel Sandemose i boken En flykting korsar sitt spår (1933).[1] Aksel Sandemose skrev på norska (riksmål), men växte upp i danska Nykøbing Mors, en stad han i boken kallade Jante. Jante är en fiktiv dansk småstad som först nämns i Sandemoses roman En sjöman går iland och utvecklas i romanen En flykting korsar sitt spår. Förebilden för Jante är Sandemoses egen födelsestad, Nykøbing på ön Mors i Limfjorden på norra Jylland. Staden och dess invånare beskrivs i romanen i tämligen negativa ordalag. Den fiktiva staden Jante är det som ger namnet ”Jantelagen”. Begreppet har senare fått ett brett och populärt genomslag och används även av människor som saknar vetskap om det litterära sammanhanget.

Jantelagen formulerar i ord den oskrivna lag, som säger att man inte får sticka upp och tro att man är bättre än andra på något sätt. Jantelagen kopplas till kulturen på många platser i Skandinavien. Motsvarande fenomen finns däremot på många platser i världen. På engelska används uttrycket Tall poppy syndrome som betyder att någon som åstadkommit något positivt inte erkänns för att folk inte tycker vederbörande är värd det.

Så, den ena sidan av mig tycker att sunt bondförnuft vinner över idiotiska regler-för-reglernas-skull. Den andra sidan störs av regelöverträdelser. Spelar ingen roll hur dum regeln är, det är något som brister då den överträds.

Se där ett modernt psykologiskt dilemma. Kanske inte så stort i jämförelse med världsproblemen, men ett dilemma likväl.

Och frågan uppstår – om det är ok att bryta mot vissa uppenbart korkade förbud, var går gränsen? Det börjar med att du går mot rött på en öde gata, och slutar med…systemkollaps? Allvarligt? Det kan du väl inte mena?

Johanni

#Blogg100

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s