Dagen är över. Mörkret är här. Regnet. Kylan. Därute känns världen stor och lite kall. Här inne lyser lampan upp mörkret. Tekokaren kokar. Det är dags att varva ner. Kanske att fundera en stund över dagens saldo. Denna dag kommer aldrig igen. Vad gjorde jag med den? Levde jag den fullt ut? Nej, det gjorde jag säkert inte. Det kom en massa saker längs vägen. Jobb att göra, åtaganden. Plikter. Transportförflyttningar, matpauser. Lite slöhäng på some. En hel del möten, vöerenskommelser, kalenderevent. Lite lekande med ny teknik, planering av en föreläsning senare i juni. Ett snabbt besök till IKEA, träffa gamla mamma. Hårt slit med en uppdatering av förra årets landsrapport kring utbildningsreformer i Finland. Siffrorna är lätta, analysen svårare, det gäller att hitta rätt nivå.

Morgonen, ut med hunden, solen skymtar fram. Ljuvlig cykeltur till jobbet.

Men också, samtal, pauser, mummel för mig själv.

Det är mycket som ryms i en dag, också helt vanliga saker, också en helt vanlig dag. Det kan vara lätt att missa, att längta till något annat. Visst finns det mycket annat, men jag har också skapat, lever också denna vardag. det är mina beslut. Jag är i den lyckliga positionen att jag kan vara med och påverka.

På kvällen går jag igen igenom lite hat och hätskt på some. Undrar för n-te gången om vissa människors behov att sänka andra. Vad är det de vill, egentligen? Det är så mycket sandlåda över some-raseriet.

Hunden blir lika hoppsigt glad som alltid då jag äntligen kommer hem. Kråmar sig, vill vara nära. Vill ha kärlek.

Det får den.

Johanni

#Blogg100