Så har den tiden på året kommit då det är möjligt och önskvärt att vid tillfälle besöka sommarstugan. Den första dagen går helt åt till att följa med nyhetsflödet i den stora världen. Det händer ju så mycket, och det gäller att hänga med. Hur skall det gå för May, och för Storbritannien? Och hur påverkar det oss? Och alla vi känner?

Andra dan känns den diskussionen redan avlägsen. I dess ställe: fågelsång, morgondopp, frukost på klippan. Trädzen. Vi kommer från skogen, och skogen gör oss gott. Allting ser annorlunda ut. Andra saker blir viktiga. Därför är stugan en så viktig komponent i ett lyckligt liv, för de som har turen och förmånen att få uppleva den. Den ställer krav, jo, men de är helt andra. De är på en annan nivå. Att komma hit är också en tydlig påminnelse om att allt inte cirkulerar kring mig, kring jobbet, kring politiken eller kring mänskligheten. Det som finns här är här. Visst påverkas det, och det är inte oväsentligt vilka val jag eller du gör. Allting har konsekvenser, självklart.

Ingenting är heller statiskt. Men detta, att byta landskap för en helg är att byta perspektiv. Det är mycket meditativt.

Det ger mig kraft, ork, glädje och ro. Något jag önskar alla stressade, oroliga, sorgsna, ensamma, sjuka, förbannade, förtvivlade.

Jag tror inte det handlar så mycket om eskapism och romantisering, utan om effekten av ett luftombyte. Det är som en längre powernap. Något som bryter mönstret, utanför griden. Det funkar för mig. Ger mig ro. Glädje. Mening. Hopp.

För allt det där andra, det försvinner inte. Det tar bara lite välbehövlig paus.

Johanni

#Blogg100