Metromänniskor

victor-lozano-227614-unsplash

Det går allt snabbare. Telefonernas trådlösa nät närmar sig fast bredband. Uppföljaren kommer ut innan del 1 slutat visas. TV-serier matas ut i hela säsonger på en gång, istället för att som förr droppa ut en gång i veckan. Vi förväntar oss omedelbar leverans. På så sätt har vår del av världen amerikaniserats. Jag minns samtal med vänner från för länge sedan. De skulle beskriva skillnader mellan amerikaner och finländare. I Amerika, sade de, skall du börja med att säga det viktigaste. Gå direkt till pudelns kärna. De har bråttom. Du har en chans att göra intryck.

Vi är ett bråttomsamhälle. Det skall gå undan. Det skall redan vara klart. Vi har inte tid med detta. I tidsjaktens fotspår kommer kränktheten. Vi är snabba att missförstå, och så väcker vi ett himla liv om något. Sociala medier lever av detta, och har många inbyggda avtryckare.

Nu har vi fått metro ut till ön där jag bor. Från att ha tagit 20 minuter in till centrum är jag nu där på 4. Det är en stor skillnad.

Plötsligt kommer allt närmare. Det blir lätt att åka in på ett hugskott. Jag vandrar inte så ofta på stadens gator kvällstid, mest har vi rört oss hemmavid de senaste åren. Nu ligger staden för mina fötter. Vi lever i metrofart. Jag tror det påverkar mitt sätt att tänka. Allt ska gå fort, smidigt. Friktionslöst. När metron nu de senaste veckorna haft upprepade problem, förseningar och inställda tåg är folk förbannade. De tvingas vänta. Allting hopar sig.

Visst förstår jag att det är kymigt att frysa ute i mörkret vid motorvägen om dörrarna till metrostationen inte går upp. Visst blir också jag irriterad. Resealternativen är få, eftersom bussturerna lagts ned. Om metron inte går, då är många av oss fast.

Samtidigt är det intressant att notera detta ursinne över väntetiden. Jag tycker det är utan proportioner. Det är lite som att köra bil och se någon bryta mot trafikreglerna. Det är lätt att drabbas av helig vrede. Någon annan gör fel, och vi kan ta ut svängarna.

Vi visar inte lika stor glädje när någon gör rätt i trafiken. Eller när metron är i tid och vi rör oss snabbt och lätt. Vi tar det för givet.

Och där gör vi fel.

-Johanni

Foto av Victor Lozano på Unsplash

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s