Det känns som söndag, fast det är söndag.

Stillheten fortsätter att glida ut över landskapet. I Italien är det ödesval, i Danmark håller politikerna på med farliga dumheter. I Gravarne har pressbyrån just tagits över av en ny entreprenör. I tips- och spelhörnet står tv-apparaterna på. Hästar springer i vida runda varv runt det vita. Ingen tittar på. Om ingen ser en häst springa i TV, springer den då?

Grillkorvarna snurrar runt för 15 kr st. Det finns vildsvinskorv också. Och en av landets tre stora speditionsfirmor har avtal om utdelning av paket. Ute ligger fjärden stilla.

Ute rostar mercedesen.

Blåa bussar förbinder de havsnära samhällena, som ännu vinterslumrar. Korvmojarna har gått under jorden, eller gift sig med pressbyråerna.

Överallt skimrar ljuset.

Det vita, som vitt guld. Blänket uppe på berget. Vitt, färgen som enligt färgpsykologen kom in och tog över vår värld 1977. Punken slog ut färgen ur våra liv, ersatte den med svart. Tid förflöt. Och vi gjorde allt till vitt.

Nu väntar färgrevolutionen bakom hörnet.

Utanför den gamla 1100-talskyrkan som nästan renoverats färdigt, stora tasspår. En rödräv, enligt tassmärket, meddelar appen. Den har strukit längs kyrkväggen, ställt sig på bakbenen på ena kortändan och tittat in genom fönstret.

På parkeringen en till synes övergiven sliten, smutsig och mörk folkabuss med bulgariska skyltar.

Vi glider förbi, och tvärs igenom allt detta.

Vi sätter på värmen när kylan gör sig påmind.

Vi åker till Göstas’ för en räkmacka.

Husen som fyller Smögen över bristningsgränsen väntar. Tysta och tomma skal. Nybyggen, med färg som inte ännu torkat. Fönster från golv till tak.

Väg som ringlar genom massiva klipphällar.

Och sälen ser grått på oss.

Johanni