Mandlar, gräddkola, vispgrädde, jäst. Skagenröra, tandkräm. Det var ännu något. Vad? Sjutton också, varför skrev jag inte upp det? Kul minneslek tänkte jag. Nu blir jag blöt och kommer säkert glömma nåt istället. Fiffigt.

Handlandet har blivit så annorlunda, sen de började bygga. Köpcentret är borta, ersatt av en grop. Butikerna är långt borta, en bussresa bort.

Visst är det ett ilandsproblem. Vi har ju i alla fall butiker att gå till, och det råder inte brist på något. Det är lite som den där gamla sanningen, att man vet inte vad man har före man förlorar det. Jag trodde väl mest det gällde relationer, men tydligen gäller det också matbutiker.

Och dessutom butiker som jag ofta klagat på. För dåligt utbud, för råddigt, för dyrt. Nu längtar jag tillbaks till då de fanns och man inte behövde planera detta också så himla noga. Allt ska planeras. Det blir mycket bussresor. Tur att 24:an finns.

Jag antar att det var en slags infantil revoltlusta som fick mig att inte skriva en köplista. Ungefär så att allt skall inte planeras. Nu får jag stå mitt kast, och minnas det vi behöver, eller åka två gånger.

Mandlar, vispgrädde, jäst. Skagenröra. Sablar, nu saknas flera saker.

Té? Behövde vi té? Eller var det lök? Nej, lök var det nog inte. Det tror jag ofta saknas, så jag köper, och upptäcker hemma att vi har flera påsar. Så nej, lök kan det nog inte vara. Eller té.

Men hej! Nu kom jag på det! Tanten där framme med den röda mössan joggade mitt minne.

Amaryllis.