Dag 17

När regnet har upphört. När bilarna har stannat. När mörkret har kommit.

Om gudarna vill. Om grannarna vill. Om du vill.

Vid rätt ögonblick. Vid den första beröringen. Vid människans gräns.

Smak av hallon. Smak av svett. Smak av närhet.

Musiken tystnar.

Pulsen stiger.

Du andas flämtande. Det är nu.

Tevattnet kallnar. Köksdörren står öppen. 

Du skyndar nerför trapporna. Du hör bussen komma runt hörnet just som ytterdörren slår igen. Din kappa flaxar, eftersom du i brådskan inte hunnit knäppa den ordentligt. Kappan är lång, du faller nästan. Med två långa kliv återfår du balansen, det går på ett ögonblick.

När gatorna tömts. Rävarna somnat. Butikerna stängt. Maskinerna kallnat.

Bara du. Och känslan. Längtan, rädslan.

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.