Världen i ditt öra

livlinan_episod6

Lyssnar på poddar. Det är intressant. I stora världen (läs: utanför Finland) är det storytelning som gäller, Serial gjorde ett banbrytande arbete, nu finns det många liknande, som lägger upp podden som en klassisk story, ett manus som kunde bli film. Det är medryckande, samtidigt är det redan lite manér i det. I Finland är det mer samtal, till exempel mediepodden, som är ett intressant samarbete mellan konkurrenterna YLE och Hufvudstadsbladet (eller KSF media för att vara mer noga). Hör om medielandskapets utveckling här (https://soundcloud.com/ksfmedia/mediepodden-avsnitt-31-om-flodet-pa-vega-och-det-dyra-svenska-inom-yle).

Vi har nu i snart ett års tid arbetat tillsammans med YLE kring podcasten Livlinan. Nu gör vi sista episoden i den här serien. Under året som gått har vi lärt oss massor om hur ett samtal kan byggas upp, vilka teman som kan bli intressanta. Småningom hittade vi också en form som jag tycker fungerar bra. Det roliga med poddar är varje enskilt avsnitts långa livslängd. Rätt vad det är hittar en ny lyssnare fram till just ett för denne intressant tema. Lite som livslångt lärande i praktiken alltså.

Nu är det oklart om det blir en fortsättning eller inte. YLE gör om sin radiokanal Vega till hösten, och allt är där öppet. Själv tycker jag poden känns relevant (men det är klart att jag tycker det, som själv varit med). Framför allt har det varit roligt.

Det vi ville var att utforska det goda samtalet. Och samtalat har vi gjort! Har du hört något av våra avsnitt än? Du har all tid i världen att göra det här: http://bit.ly/livlinan

Diskussionen fortsätter sedan i vår facebookgrupp, där du också är välkommen.

Johanni

Sökande samtal

livlinan_episod6.jpg

Klockan är nästan 10 och Kerstin kommer gående över det vindpinade torget. Kaffet är serverat, det ryker lite ur kopparna. Toffe gör en soundcheck. Vi småpratar lite, ivriga att komma igång, nervösa över hur det ska gå. Björn har tagit med sig några papper som han sätter på bordet brevid kaffekoppen. En röst i örat säger att bandet går. Pia ser mig i ögonen, nickar, och vi börjar.

Det hela började ett och ett halvt år tidigare. Vårt samarbete med Hufvudstadsbladet kring en ny blogg hade kommit igång. 8 skribenter från hela landet delade på en gemensam plattform, bloggen Livslärd. De hade en sak som förenade dem. De arbetade alla med fri bildning. Plötsligt fanns en arena där den fria bildningen syntes. Tankar kring kunskap och lärandets betydelse samsades med vardagsfunderingar och ögonblicksbilder från folkhögskolor och arbisar. Bloggen gav mersmak. Jag, och många med mig tycker att det livslånga lärandet är en viktig men ofta osynlig del i samhället. Både du och jag lär oss hela tiden, det ligger i vår natur. Vi kan inte låta bli.

Kunskap som vara

De senaste årens fokus på mätbara resultat har lett till en snedvriden diskussion. OECD:s PISA-undersökning har fått oss att diskutera placeringar istället för innehåll. Som om lärande är en tävling.

Från statligt håll nämns utbildning ofta som ett verktyg, än för att höja konkurrenskraften, än för att hantera strukturomvandlingar.

Jag förstår hur de tänker, men de har fel. Kunskap, bildning och lärande är viktigt för att hantera förändringar. Att mäta kunskap är svårt, men säkert lockande. Frågan om kunskap och om lärande är mycket större. Jag tror människan som varelse är social och nyfiken. Vi måste kunna diskutera vad vi uppfattar som kunskap, hur vi lär oss, när och varför.

Vi har länge arbetat för att försöka ändra på den gängse synen och bredda frågefältet, men inte riktigt vetat hur. Våra bloggar hade inte läsare, våra hemsidor hade inte besökare. Våra poddar förblev ganska ohörda. Vi var inte intressanta, och vårt budskap var inte genomtänkt. Bloggen Livslärd visade vägen, både genom sitt nya grepp och genom att det var ett samarbete med en etablerad mediaaktör. Vi fick läsare. Vi blev trovärdiga.

Nu hörs vi också

Det heter ibland att hungern växer när man äter. Efter framgången med bloggen kändes nästa steg naturligt. I mitt förra liv arbetade jag på radion. Jag insåg det inte då, men jag förstår nu att det vi gjorde var folkbildning. Jag har länge drömt om ett forum där den fria bildningen och det livslånga lärandet kan utveckla sina tankar och delta i det offentliga samtalet. Bloggen är bra, men den saknar ett väsentligt element. Dialogen. En grundtanke som genomsyrar den fria bildningen är samtalets värde. Jag läser gärna böcker, men sedan vi startade en bokcirkel för några år sedan, uppmuntrade av Svenska Studiecentralens bokcirkelkampanj, har läsandet blivit något helt nytt. Nu samtalar vi om böckerna, diskuterar vad vi läst, vad vi förstått, och vad vi tänker om det. Det är hundra gånger roligare än att ”bara” läsa tyst för sig själv.

Våren 2015 tas de första kontakterna. Av en tillfällighet nämns ordet poddcast i rätt ögonblick. Det visar sig att YLE mycket väl kan vara intresserade. I och med att bolaget i sin nuvarande strategi uttryckligen skall och vill samarbeta med utomstående erbjöds vi en möjlighet att försöka.

Så här sitter vi nu, Björn Wallén, rektor vid Lärkkulla, Kerstin Romberg, pensionerad rektor från Västra Nylands Folkhögskola, undertecknad och radiojournalisten Pia Abrahamsson. Vi sitter (som du ser på bilden) runt ett kaffebord. Vi har inget manus, bara en massa tankar, och rejält med kaffe. Vi valde bort studiomiljön för Lilla Kökets kafé i Ekenäs.

Vi är lite nervösa. Ett gott samtal, hur går det till? Temat har vi valt i förväg, utgående från ett tidigare blogginlägg. Hur det första avsnittet blev? Det kan du höra på Ale Arenan.

Faktabox:

Poddcasten Livlinan utkommer med ett nytt avsnitt i månaden. Den är ett samarbete mellan YLE och Bildningsalliansen. Det är samtal runt kaffebordet. Om sånt som är viktigt. Om sånt som är vanligt. Om sånt som är angeläget. Om sånt som är jobbigt. 4 röster, ett ämne. Du kan höra Livlinan på http://bit.ly/livlinan