Dag 15

Lyckan sprider sig som en varm badbomb genom kroppen. Den sjunker ner och landar i magen.Kroppstemperaturen stiger, synfältet smalnar. Han upplever ett slags tunnelseende. Vissa ljud blir alldeles skarpa, de som är nära. Övriga ljud smälter ihop med omgivningen, försvinner.

Han ser på sina händer. De är vackra. Ljuset från vintersolen silas genom fönstret, ser ut som spets. Han ser ut genom fönstret. Det är vackert. Vinden har avtagit, folk går som i slowmotion. Förunderliga färgblobbor fyller utkanten av hans seende, i himlakanterna.

Han måste hålla huvudet mycket rakt, annars blir han sjösjuk. Han försöker hålla ögonen så öppna han kan. Annars dyker undervärlden upp igen. De små männen. Hårda kvistar under hans nakna fotsulor. En skärande sol. De skrattande munnarna. Två dörrar av gammalt trä, båda stängda. Doften av hö.

Lyckan är en färg som han kan smaka. Med båda händerna håller han fast den känslan.