Rutinerna tar över världen

Bara ett fåtal hittar fram. Av dem är det bara några enstaka som tar sig förbi Dörren. I väntrummet bakom dråsar de flesta ner för att sedan inte resa sig mer. Krafterna räckte hit, men inte längre. Det kan gå eoner från det att en passerar receptionen till att nästa gör det. Här betyder tid inget. Tiden efteråt mäts desto noggrannare. Att få sitt namn i Boken är att bli antagen, anställd, godkänd. Ingen vet hur namngivandet går till, vem som bestämmer. Här finns ingen du kan fråga. Det verkar inte finnas någon synbar ordning, inga regler som styr. Fredag får namnet för att det är fredag när han passerar receptionen, tröttare än han någonsin känt sig. Hans kollegor Darsh och Måndag fick sina namn på en onsdag. Vad han hette förr är arkiverat och nedstängt. Han tänker inte längre på det. Minnena finns där, men de är oväsentliga. Fredag känner att livet började när han fick sitt (Nya? Enda? Rätta?) namn. 

Om vägen hit var långsvår går träningen desto lättare. Fredag är inte säker, men han har ofta känslan av att övningarna mest är formaliteter. Han hör inte att någon som kommit så här långt avbrutit, eller kickats ut. Helt säker kan han inte vara, så han sköter sina uppgifter efter bästa förmåga. Tränarna följer impassivt med. De uttrycker inte med en min vad de tycker eller tänker om någonting. Så är det bara. Det känner man ju till. Det vet man. Det har man hört.

Och det är sant.

Sedan är det dags för handling. Det blir Fredags första stora överraskning (men inte den sista). Han placeras i slussvakten. Dagarna fylls av att läsa kartor, dag ut och dag in. Svara på VHF-meddelanden. Lära känna stammisarna. Ingen frågar något om vem han är, varifrån han kommer, eller vad han gör där. 

Sakta utmejslas en rutin, ut ur ena dagen in i nästa. Han vet inte om detta är en straffkommendering, ett test, eller skarpt läge. All träning, alla manualer, de handlade om vägen hit, och något annat, något senare. Det här, som han tänker som mitti-ingenting, det finns det inga instruktioner för. Han misstänker ofta att någon högre upp hade en egensinnig humor som satte honom hit. Men han kan inte vara säker, så han gör sitt bästa.

En normal dag kan han få 3 anrop på kanal 42, två eller 3 anläggande pråmar, och ett par statistikmappar att arkivera. En spännande dag kan han få 4 anrop på kanal 42, ett på kanal 11, 3 anläggande pråmar och en fraktare, samt väderstatistik att bokföra.

Arbetskuben var en gång gladgul och säkert har den varit städad. Nu är den grådassegul och väldigt oorganiserad. Fredag kan inte ta ett steg utan att stöta på tomma piptobaksburkar, gröna ölbuteljer (tomma), reklamroschyrer, en gammal madrass, tre exemplar av Het Laaste Niews årgång 1971 inbundna, två trasiga VHS-sändare, en burkTV, en kyl som läcker och surrar (och som inte håller kylan), två stora skrivbord som en gång varit vackra handarbeten, en grönmålad plastanka (nej, fråga inte) och ett par trasiga svarta sopsäckar med vad som ser ut som lump. Fredag är rätt säker på att det bor något i dem, så han försöker hålla sig på avstånd.

De enda avbrotten under dagen är när toaletterna städas (jo, de är skrikfint rena), när det är rökpaus (alla här röker utan han), när det är lunch (alltid samma gråsimmiga soppa på säl och rådbetor) och när det är kaffepaus(er).

Efter en obestämbar tid börjar Fredag urskilja ett mönster under mönstret. Kaarle och John, de två alternerande förmännen, har båda samma egendomliga ovana. De går in tillbaks lite före alla andra var tredje dag efter toalettsädningen. Först tror Fredag att de vill utnyttja renheten, men de går inte in på vessan. En dag slinker han in bakom dem innan porten slår igen och ser i ögonvrån hur Kaarle (som har skiftet denna dag) verkar trycka på en knapp (eller något) under skrivbordet. Vid nästa rökpaus annonseras stannar han kvar och upptäcker då mycket riktigt en knapp som dolts under skivan. Brevid knappen står en rad oläsliga siffror och han tycker sig kunna uttyda bokstaven A, men är inte säker. 

Om det är en slump eller inte får vi aldrig veta, men Fredag omplaceras tre dagar senare. Han sätta på en av fraktarna med destination London.

Fortsättning följer (detta var kapitel 10)

Kommentera/Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.