En gång fick man röka. Sen blev det förbjudet. Askfaten i armstöden fanns kvar länge efter det, och en väldigt tydlig röklukt i sätena. En gång ingick alltid mat och vin. Små små flaskor vitt eller rött, kompakta portioner. En liten efterrätt. Riktiga bestick. Sen tog de bort det. En gång beställde man alltid sina flygbiljetter i god tid från en resebyrå, som letade rätt på bästa möjliga priser och skickade kuvert med boardingkort tryckta på tjock kartong. Sen försvann de och man skulle börja göra allt själv. Småningom ersattes kartongen av mobilen. Bolagen var få, ofta nationella, välkända brands. Alla hade lojalitetsprogram och till exempel SAS hade ett som fattigt lönade sig att vara medlem i. Det fanns business class och turistklass. Sedan kom lågprisflyget, och allt vändes på ända. Konkurrensen fick ner priserna. Samtidigt togs förmånerna bort, eller försämrades.

På bara 20 år har branschen förändrats fundamentalt. Antalet flygpassagerare ökar, det är lika vanligt att flyga till Amsterdam som att ta tåget till Vasa. Den exklusiva manliga kostymklädda flygande klassen har fått sällskap. Att flyga hit och dit på en ingivelse är idag ett folknöje. Samtidigt har mycket av den lilla lyx som kändes så naturlig i tiderna, det där lilla extra, idag ersatts av trånga säten, avlägsna flygplatser och hopplösa avgångstider. Allt i jakten på att spara några euro.

Jag har inget alls emot utvecklingen, jag ser den mer som ett tecken på att allt förändras. Och det är i sådana saker som det märks, när man börjar tänka efter. Samma utvecklingskurva kan du se om du börjar granska bilismen, dagligvaruhandeln, mediaindustrin, kollektivtrafiken.

Det är inte nödvändigtvis en förändring till det bättre, det är en förändring. Den innehåller möjligheter och utmaningar, försämringar och hot. Och ingen som flyger regelbundet tror på att det som en gång var kommer tillbaka. Världen har gått vidare, helt enkelt.

Johanni

#Blogg100