Öronbedövande

drizzle

Nu är tiden då ljuset härskar. Det blir helt enkelt inte mörkt. Fåglar kvittrar, fisken leker vid strandkanten, hackspetten dackadackadackar. Fjärilar och skalbaggar vaknar. Getingar får bråttom. Myggen övar anfallsformationer. Sjöns vatten värms långsamt upp. Granskotten tävlar i illgrönhet med björkarnas blad. Allting lever. Allting dallrar. Vindilar drar fram över sjön, en regnskur vattnar den torra marken. Bastuspisen pyser av kokande vatten. En hund skäller på andra sidan sjön. Lommarna svarar kuiiiikuiii. Sångsvanar skränar när de försöker lyfta. Skäggdoppingen med 14 ulliga små dunbollsungar simmar förbi, helt nära, fokuserad på fiskandet. En tärna svänger tvärt och dyker efter en oförsiktig spigg.

Vågor skvalpar lojt mot klippan, ett bakgrundsljud jag har hört hela livet.

Fullmånen  lyser cheddargul.

Tystnaden är öronbedövande.

Fiskar hoppar.

Förra årets blad prasslar bakom huset.

På kvällen, ett stilla sommarregn.

Alla gör sig redo. Livet är intensivt närvarande.

Sädesärlan kommer förbi, inspekterar sin klippa och markerar sitt revir genom att komma alldeles nära, kanske en halv meter.

Revirbråket mellan de svartvita flugsnapparna för några veckor sedan verkar ha löst sig, bara en holk ser en oavbruten trafik.

Nattfåglars skriandes hörs hur långt som helst i den övriga tystnaden.

Johanni

#Blogg100

Kommentera/Leave a comment

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s