Dimper ner i Köpenhamn för en dag. Landar tidigt på morgonen, i solens väna strålar tar jag den förarlösa metron in till Kongens Nytorv. Surprise surpose den är fortfarande en byggarbetsplats. Det har den varit så länge jag minns. Kanske man borde se det hela som en stor konstinstallation? För färdigt, det kan det väl aldrig bli?

Sätter mig på ett kafé och känner av atmosfären. Köpenhamn, så här vid en snabbvisit, visar ofta upp sina bästa sidor. Det skrattar ekande mellan gatorna. Folk flanerar hit och dit. Språket låter vänligt. Fast folk kanske säger spydigheter till varann.

Att dimpa ner så där är roligt, intensivt och lite förvirrande. Som att besöka en annan planet. Flyget tar kroppen till en plats mycket snabbare än resten av mig. Vanligen behöver jag lite tid för att komma ikapp. Men jag åker hem redan på kvällen. Inte tid att träffa bekanta, eller gå på utställningar. Men tid nog att insupa atmosfär, gå omkring lite (planlöst), jobba, sitta på bibban och surfa bort några timmar. Sådana dagar är långa, men också lyxiga inslag i jobbet.

Vi äter en god lunch på Illum rooftop och ser de mörka molnen som borde täckt himlen hela dagen närma sig som en stormfront. Stormar gör det i alla fall i politiken. I pressen fortsätter skriverierna efter dåden i Bryssel. Nu senast är det en dokumentär som smygfilmats i ett antal moskéer i Danmark, där sharia förespråkas och värdegrunden är långt ifrån den danska. Detta fick statsministern att ilskna till, han sitter redan löst på posten efter att ha vunnit valet på tuffare åtgärder mot invandring utan att (enligt de som vill ha ännu strängare regler och begränsningar) ha levererat. Så nu har han tillsatt en arbetsgrupp som skall se över vilka begränsningar som kan införas. Krav på att predikningar går på danska i Danmark, subjektiv rätt att neka inresa för sådana som levererat hatretorik i andra länder liksom möjligheten att återkalla någons danska medborgarskap som bevisats skyldig till olika brott, eller till att ha stridits för Daesh i Syrien, har nämnts.

På kvällen tar jag den förarlösa metron tillbaks till flygplatsen. I metrovagnen får jag ett och två snabba oroliga ögonkast. Det som hände i Bryssel är inte glömt. På flygplatsen känner jag olust i ankomsthallen och går med lite extra snabba steg till säkerhetskontrollen. Sen är det flyget hem och jag landar väldigt trött.

Imorgon tar jag tåget.

Johanni

#Blogg100