Vi far och handlar. Det har blivit lite mindre med veckohandlandet på sista tiden. Vet inte varför. En tid veckohandlade vi inte. Så började vi med det, och det kändes som om vi sparade pengar, så vi höll på med det en tid. Sen, i något skede försvann det. Inte helt och hållet, men nästan.

Undrar varför det blir så, egentligen.

Vi går igenom en nästan tom butik. Inte tör att det är problem med leveranserna, utan för att vår lokala Lidl ska stänga för renovering i en månad. Vi är här på sista dagen de har öppet.

De kunde ju har lite mer på rea, upptäcker jag mig själv tänka syrligt.

Mycket av det som fanns på vår lista hade de inte. Så det blev till att gå över gatan och in i den dyrare S-butiken.

De hade däremot allt.

Även tandkräm.

Har du tänkt på hur sjukt dyr tandkräm är? 3 euro 19 cent för en liten tub på 75 ml. Kilopriset är rätt högt (http://ekogatan.blogg.se/2012/august/tandkram-vs-svensk-oxfile.html).

Vad är det som kostar, egentligen? Jag menar, hur stor vinstmarginal har tandkrämstillverkarna? Jag får för mig att den är absurt stor. Eller finns det någon som tror att ingredienserna är superdyra, och betingar ett så högt pris?

De flesta känner antagligen till priset på en liter mjölk, en limpa, och säkert en hel del dagligvaror till. Men när reflekterade du senast över priset på en tub tandkräm?

Visst, det går att köpa billigt och dyrt. Vi köper inte längre det billigaste. Jag antar att all tandkräm innehåller i stort sett samma saker. Ändå känns de olika. Det är väl också konstigt?

Kanske blir tandkrämen till slut en klassfråga. De som har råd satsar på…lite bättre tandvård?

Eller, har jag fel?

-Johanni

#Blogg100