Ute blåser dammet. En halv måne skiner elakt över gammal och ung. Stjärnor, dessa universums divor tittar ointresserat på. För dem är ett litet klots upprörda vågor en sådan petitess att den inte registreras alls, utan drunknar i galaxernas brus.

Även valarna simmar lugnt vidare, de som återstår.

Pingviner leker på isflaken.

Bakterierna i jorden fortsätter sina bakteriella liv.

För dem alla är detta likgiltigt. De kan inte bry sig mindre.

Kanske de borde.

Kanske de skulle få rikare liv om de lärde sig kränkthetens melodi. Avundsjukans allegori. Missunnsamhetens magnater.

Jag ser dem, och jag skakar på huvudet.

Så lite har de förstått.

Det är synd om stjärnorna.

Månen.

Valarna.

Delfinerna.

Bakterierna.

Johanni

#Blogg100